buildmeup

Dagen har kommit. Domen har fallit.

Igår var jag på synoptik i Åmål och fick min syn undersökt. Jag glömde fråga exakt vad värdena blev på mina ögon, men det spelar mindre roll. Beskedet var väl allt annat än oväntat; Jag behöver glasögon!

Min fåfänga till trots så är jag inte så bra på att avgöra vilka bågar jag passar i. Allt känns bara så ovant och konstigt och jag kan inte bedöma om det är bra, dåligt eller om det inte spelar nån roll över huvud taget. Därför laddar jag upp bilder på de bågar jag har fått med mig hem att prova. Alla som läser här får helt enkelt agera smakråd åt mig. Och förlåt mig för det skiftande ljuset och den dåliga skärpan, men det visade sig vara lättare sagt än gjort att ta bra kort på sig själv.

Låt tangentborden glöda!

glyser 1


Glyser 2

Glyser 3


Glyser 4

Ikväll har jag blivit klar med mixning och mastring av en låt till bandet. Äntligen! Känns som att en sten lyfts från mitt bröst.
Detta innebär att jag kan gå vidare med låtar som jag inte lyssnat sönder lika mycket och kanske till och med ta mig tid att skriva mina elektronikinlämningar utan att slentrianmässigt dra upp ett projekt och pilla på reglarna...

Hann med att gå på arbetsförmedlingen och anmäla mig som arbetslös i morse. Skrev  att jag var utbildad ljudtekniker, då ville dom slussa mig vidare till nån kulturarbetsförmedling. Hallå? Låter inte det som att man blir dömd till arbetslöshet direkt? Ofta det finns kulturjobb utannonserade. När han drog igenom detta kände jag mig lagom förvirrad, och fattade egentligen inte förrän efteråt vad det kunde ha inneburit med kulturarbetsförmedlingen. Som tur var hade jag en trevlig och bra arbetsförmedlare som lät mig hamna i den vanliga förmedlingen.

Rosie tror att hon är kul, men är det egentligen kul att säga: "Du är klyftig du. Som en apelsin." ?

Jag ska göra det till mitt eget talesätt.

-En sak till kom jag på nu! Eller ja, hörde jag nu kanske man kan säga. Lyssnar på Lie in our graves med Dave Matthews Band och dom har samplat två personer som spelar pingis och skrattar med varandra. vem gör det och lägger in i en låt? Jag bara undrar!

jag ljög förut, det känns precis likadant som förut att vara hemma. Iaf efter en förmiddag med ryggont, folk som inte svarar när man ringer och vill ha jobb och när fyra labbrapporter och en deadline landar i skallen på en.

magnus löfdahl min nemesis

Jag har fått spotify! Latmasken i mig jublar, och det känns skönt med ett alternativ som faktiskt ger pengar till musiker och låtskrivare. Om än bara lite grann.

Latmasken i mig blir dock sänkt igen när den upptäcker hur mycket rester jag måste göra till skolan. huvva! Och ont om tid är det också. Däremot så är jag nästan helt färdig med mixen av våran låt! Så snart kommer vi kunna lägga upp även den på facebook, myspace och allt vad det är.

Om jag får tipsa om nåt som folk borde ta till sig så är det nog Iron & Wine idag. Lyssnar på deras låt trapeze swinger nu, och det känns minst sagt bra. Fleet foxes och Eugene McGuinnes är liknande saker, även om McGuinnes kanske skiljer sig lite mer från de övriga två. Bra skit i vilket fall!

Nu när jag varit hemma ett tag så känns det tillvaron inte lika raserad som den gjorde under de första dagarna faktiskt, det känns som att jag börjar komma igång med saker, även om jag egentligen inte gjort det. Ett genombrott vore välkommet.

Sitter just nu och kollar igenom vilka inlämningar jag gjort till Ljudlektronikkursen. Svaret är noll. Beklämmande, och särskilt nu när jag totalt glömt bort vad vi gjorde vid labbtillfällena.

Jag skrev ju upp en lista på saker som jag skulle göra innan jag flyttade för ett tag sen. Utav alla de sakerna gjorde jag en. som jag fick retur på. På den nivån är det just nu och jag känner mig inte direkt mer motiverad nu än då.

Situationen just nu är typiskt obra! Men nån smart kvinna har sagt att erfarenheten bygger sitt slott av aska och trasor. jag tror det var Fredrika Bremer, eller rättare sagt så vet jag att det var hon för jag googlade nyss fram det.
I vilket fall så är jag nu ett par erfarenheter rikare, jag vet numera att man inte ska vänta med att skriva sina labbrapporter utan göra det direkt. Men jag är ju både lat och dum ibland så det känns som att slottet kommer prydas med än mer aska och trasor innan jag vuxit upp ordentligt.

sökte en psykologikurs i trollhättan, trodde det fanns lediga platser men tydligen så var det tre stycken före mig i kön. ett långskott med andra ord, men även såna blir det mål på ibland. Tänk bara på tommy salo mot vitryssland, pinsamt iofs, men mål blev det.

Helgen som gick spenderade jag i Trollhättan, sovande på Emil och Fridas soffa. Jag fick även återse Yvdal och träffa Karin på riktigt för första gången. Allt som allt en väldigt trevlig resa! Mycket skönt att komma ifrån Bengtsfors och pressen att ha något att göra ett tag.

Vi hann med att åka till Torp och kika lite där. Jag köpte en fleet foxes-skiva efter att ha valt bort en skiva som karin rekommenderade med Andrew Bird, och jag lyckades givetvis, i tron om att jag hade fått tag i plasten, riva bort en liten del av själva fodralet. Inte alls bra! Men som tur är så lyssnar man ju inte på fodralet.

Resans förlorare var utan tvekan Emil, som hade förberett sig i flera dagar för resan. Det här var nämligen hans chans att gå lös ordentligt på Biltemas sortiment! Med sig hade han en liten lista på artikelnummer som han skulle kolla upp.

Men tji fick Emil! Frida strövade runt i inredningsbutiker och klädaffärer, och tiden gick alltför fort för Emil som hade tänkt spendera timmar inne på Biltema. Nu blev det 25 bittra minuter på jakt efter spolarvätska, lödkolvsställning och tändstift.

På kvällen blev det pizza, vin och sällskapslekar då Yvdal och Johanna slöt upp.

Eftersom Yvdal hade skaffat Rock band så blev det givetvis lite spelande unde helgen. På söndagen fick vi alla bekänna färg när vi slaktade låtar som Run to the hills, Should I stay or should I go och Perfect drug.
Det var kul att testa de nya trummorna, eller ja, nya och nya. Men jag har inte hunnit testa dom förrän nu. Så länge det var vanliga komp så funkade det hela bra, då var det som att spela riktiga trummor. Men när det blev lite annorlunda fills och sådär så blev jag lätt ställd då de färgglada prickarna kom rusande mot mig i 110 och jag inte hann tänka. Men kul var det!

För övrigt så har vårt band (som just nu har 114 mil till närmsta rep. Smidigt) fått en sida på facebook! ta en liten kik här

* Just ja, jag glömde nämna att jag sprang in i Ferdone på Torp också. Nostalgi!

Nu är jag hemflyttad, men på grund av renoveringen så är det enda som finns i mitt rum ett skrivbord och en dator, resten flyttas väl upp när samtliga lister är uppsatta. För tillfället så sover jag i tv-rummet på nedervåningen.

Det var en lång, och stundtals prövande, resa från Piteå till Bengtsfors. Och gud vad jag har städat. Fast mest min far, även om jag tog toaletten och duschen. Men det var väl värt allt slit då vi slapp betala för alla skruvhål vi perforerat väggen med, den såg ut som en schweizerost i trä. Vistelsen i Piteå avslutades med mat på Kalles tillsammans med pappa, jakob och fredrik samt ett par öl och en avskedscigarr på vägen hem. Mycket trevligt! efter besiktningen morgonen efter så åt vi frukost tillsammans och då hade även Rosie slutit upp och det blev ett ganska skönt avslut på det hela med några utav de som stått mig närmast under hela min studietid i norr. Jag kommer att sakna dom allihop, och jag hoppas att det inte dröjer allt för länge innan jag får träffa dom igen.

Ironiskt nog fick jag se min första ren sen jag flyttade upp samma dag som vi åkte. Och inte bara en utan horder av renar som tyckte det var passande att parkera sig på vägen. Ungefär vid Söderhamn började jag så smått att i ren ilska ångra min flytt. Då snöade det nämligen lappvantar, fast det var inte snö utan nåt onämnbart jävla skit som ser ut som snö fast förvandlas till skitigt vatten vid beröring. Slask. Det kombinerat med dålig sikt,  långtradare (som är det mest idiotiska påfundet någonsin) och bilköer gjorde att humöret sjönk som en sten samtidigt som tidsplanen rann ut ur mina händer.
Innan detta hade vi nämligen precis beslutat att skita i att sova över i Gävle och istället köra på hela vägen hem.

Motgångarna till trots så fullföjde vi hemresan i ett svep. Och klockan fem på morgonen rullade vi in på parkeringen utanför huset. De sista fyra milen mellan Åmål och Bengtsfors gick på ren rutin, och det kändes som att jag kunde vänt ryggen åt vägen och styrt med arslet och ändå kommit hem helskinnad. Så många gånger har jag kört den vägen hem.

Klockan halv sex kunde jag gå och lägga mig. Då hade jag varit vaken i 22 och en halv timme. Ett underbart sätt att inleda sin födelsedag på.

Ikväll flyttstädar jag och blir full, det gör hela städbiten så mycket roligare. I skrivande stund har jag precis skurat toalettgolvet. Hallen är i krig med min tvättkorg och jag anar att jag snart är illa tvungen att byta dammsugarpåse.

Stereon spelar skiva två från communion av soundtrack of our lives, sista låten nu. Jag har upptäckt att jag gillar andra skivan mycket mer än första, den är mer chill och det är alltid så sköna akustiska gitarrer med.

Fleet Foxes är ett annat band som smugit upp i min spellista det senaste, och jag faller mer och mer för dom. Även Eugene Mcguinness har funnit sin plats där sedan jag läst om honom i DN där de kallade honom för geni mer eller mindre. hans musik är speciell.. men den har sina stunder helt klart.

Det är verkligen på tiden att jag städar lite, det har varit närmast pinsamt att  ta emot besökare här eftersom det sett så förjävligt ut. Men nu ska det bli ändring! Näst på tur står diskning.

Igår spelade jag in Alex ifrån rockmusikerlinjen. Det var akustisk gitarr och sång spelat samtidigt, så det blev en lite rå och improviserad känsla över det hela. Personligen så gillar jag just den känslan, när det är en sångare som kanske inte är så överjävlig på att spela gitarr men som ändå harvar runt på ett par ackord och sjunger. Det blir ärligt på något sätt, och en väldigt naken och utelämnande ljudbild. Det blir ju aldrig lika slick sånginsats som om sångaren fick stå själv, utan att tänka på att samtidigt spela gitarr, och ösa ur sig. Men jag var nöjd, det känns som att det ofta handlar om att enbart sköta tekniken, och inte sålla bland tagningar, när det gäller musikerna på skolan. De gör det så bra själva och vid nån punkt har jag svårt att säga om den ena tagningen är bättre än den andra. Det låter ju så bra om alltihop tycker jag, medan de som spelar tycker att det är skit och att de kan göra det mycket bättre nästa tagning.

I vilket fall så blev det rätt okej, kan bli sköna extraspår när han släpper sin skiva (släpper, det låter så fett! men antagligen innebär det att sälja den på skolans bibliotek) då jag tror att några av låtarna kommer att spelas in med bandsättning.

the only thing we know for sure about Henry Porter is that his name was'nt henry Porter

Skiva tre ur Dylanboxen åker på.

Efter i förrgår så kan jag stryka ännu en sak från min lista över saker att göra innan jag dör.
Jag och tre av mina vänner såg filmen changeling med Angelina Jolie i en tom biosalong.
En av dom jobbar extra som maskinist på biografen och bjöd in oss för en privat liten visning. Hur gött som helst att sitta där och breda ut sig samtidigt som filmen spelas upp på stor duk för enbart din skull.

Filmen var dessutom bra! Det fanns något mer djup i den än många av Angelina Jolies andra filmer, om man säger så.
Något som inte var lika gött under den kvällen var att det var förbannat kallt. Mellan 20 - 25 minusgrader är inget man går ut och njuter av.
Speciellt inte skåningen Linus Winther (ja, winther, ironiskt nog) som hade t-shirt och vindjacka på sig. Otroligt frusen var han, det tyckte vi andra såklart var skitkul.


Idag hade jag tänkt att gå ut och festa med mina vänner från klassen. Men tji fick jag, båda som bor i mitt hus drog hem till södra delarna av sverige. Oerhört olägligt om jag får säga det själv.

Vi avslutade konsten, forskningen & samhället med att käka tacos med klassen och läraren. Mycket trevligt! Kommer sakna Jorge tror jag. Inte kursen och uppgifterna, men Jorge har  en ganska egen stil, och det är kul att observera ibland. En liten stämningshöjare att många ur klassen hade anammat De sousa pires-knuten på sina slipsar under slutredovisningen. Underbart!

Läste igenom en inlämning jag och fredrik gjorde på fyllan i ovan nämna ämne. Det är över min förståelse att vi blev godkända på den! Meningsuppbyggnad from hell och märkliga stavfel. Helt fantastiskt dåligt var det.

Nu måste jag diska innan diskvattnet blir ljummet, och jag tror jag har fått med ganska mycket denna gång.

*Fick för övrigt en enormt förnyad respekt för Lars Winnerbäck efter att ha sett dokumentären om honom på SVT. Speciellt i slutintervjun där man får bilden av en mycket mänsklig Lars Winnerbäck.
Dokumentären kan ni se här på svt play.

När jag var hemma i Grean över jul så passade jag på att ta med mig kameran ut på en av mina promenader, vilket visade sig resultera i en oväntat nostalgisk tur i den omgivningen där jag växte upp. Massor av minnen blossade upp, och det var jag inte riktigt beredd på. Grean är kanske inte så dumt ändå, i alla fall inte när man är där en kortare stund.

Lekplatsen här ovan t.ex. har jag lekt i hundratals gånger som barn, nästan varje dag under somrarna. Den ligger precis ovanför badstranden vid campingen och hade för en massa år sen en röd traktor som var skitspännande. Ett gammalt vrak, med betoning på gammalt. Jag tror dom fick ta bort den för att den var farlig för barnen. Eller för att den rostade bort.
Den andra bilden är tagen vid samma badvik.



Badstranden där vi badade. Omklädningshytterna har blivit lite slitna, och rivits ut. Vilket kanske är tur, det var lite äckligt där inne förr. Jag tror barnen kissade på golvet, det fanns vissa saker som pekade på det.



Ladugården, eller "laggårn", den plats där onämnd släkting hotade att spränga grannens bil i luften. Vackra minnen!
Och tvättstugan, där båten ligger förtöjd om somrarna och där vi badar. I alla år, så länge som jag kan minnas, så har det pratats om att fixa i ordning stugan så att den går att ha till något mer än bara förvaring. Det kommer nog aldrig att hända. Men det är skönt att den finns där.

Nu är det exakt en vecka kvar tills jag och min far tar bilen och släpet ut på sveriges motorvägar. Jag flyttar alltså hem, det känns väl sådär. Minst sagt. Men det kommer nog att ordna sig till det bästa, Piteå står ju kvar om det skulle vara så, och de här bilderna får mig ändå att känna att det kan gå att uthärda Bengtsfors ett litet tag i alla fall. Tills mina vänner far iväg på sina resor och till sina skolor. Mars är den tunga månaden. Elias till Afrika, Maja till Australien och Börje till Karlskoga. Resten är ju redan borta, och kvar är blixt, fem mil bort i säffle.
Jag får väl dra iväg på ett eget äventyr helt enkelt. Sälja bilen, om jag hade haft nån, och ta ett flyg nånstans.

Jag lägger nog upp resten av bilderna på bilddagboken tror jag, alla fick inte plats här. Första Januari hamnar den nog under. Det stämmer delvis iaf.

Fixat nu:
Mixuppgifterna till kursen i Digital Ljudteknik.

Kvar att göra:
Tre labbrapporter till Ljudelektroniken.
Fyra radioanalyser till Radiojournalistiken.
En inspelningsrapport till Flerspårsinspelningen.
En presentation till konsten, forskningen & samhället.
Städa ur lägenheten.
Packa ner allt i lådor.
Träffa alla innan den 20e.

hallelujah!

Uppsnappat på skolan idag, grammisgalan diskuteras.

"Alltså, Håkan Hellström, han har väl inte gjort nåt på fem år typ. Och om han har gjort något så är det ju ingen som hör det."

Va? Jag kvävde ett litet skratt när jag hörde detta, har man inte hört något nytt av honom under de senaste fem åren så har man väl levt under en sten eller något.

Idag spelade vi in radioprogrammet skamvrån i våran radiogrupp. Och det gick över förväntan! Jag är helnöjd, trots att jag inte hört resultatet. jag stakade mig möjligen lite i början men annars så klarade vi alla oss galant!

Bokade besiktning av lägenheten förut, känns lite stressigt att städa ur allt nu. Det är inte mycket tid kvar och jag har sjukt mycket att göra. Det blir ett karaktärstest.

Jag såg inte hela prisutdelningen, men jag hann se Esbjörn Svensson Trio vinna pris för Årets jazz. Och jag måste säga att jag blev djupt rörd av det hela. Oväntat rörd faktiskt. Att se de två återstående bandmedlemmarna stå på scenen tillsammans, hålla tillbaka tårarna och ta emot ett pris man fått för musik som Esbjörn Svensson skrivit.. ja, det var ganska starkt måste jag säga.
Anna Ternheim har tydligen gjort årets skiva i och med Leaving on a mayday, och den har jag missat. En av få låtar jag hört med henne är To be gone, som vi för övrigt kommer att spela när vi spelar in vårt radioprogram Skamvrån imorgon
Det kan alltså vara värt att kolla upp hennes skiva lite närmre.

Årets låt? Visst har den en mördande hook, men är det så mycket mer? Jennie let me love you  med EMD. Att man kan rösta fram den framför exempelvis Kleerup och Tityo's Longing for lullabies är för mig en smärre gåta.
Men det kanske inte är så överraskande med tanke på att den grupp som är mest benägna att telefonrösta är tjejer i högstadieåldern och neråt. Och det är väl där EMD har merparten av sina fans. Behöver jag säga att juryn inte hade något att säga till om i denna kategorin?

Håkan Hellström blev årets manliga artist och The Soundtrack of our lives blev årets grupp, och det är väl inte mycket att säga om.

Det här håller mig vaken ett tag till iaf.  Ett, minst sagt, prekärt läge.

Flyg inte med mikrofoner i väskan. De ser uppenbarligen ut som bomber.

Sitter och kollar på JVM hockeyn, det går bra för Sverige, men det är mer hjärta än kontroll just nu. 1-0 till Kanada men det känns som att det svenska laget är bättre om dom bara chillar lite grann. Det blir en helkväll med hockey och passionsfruktskräm. På något sätt känns det inte som en given kombination.

- Nu har det gått två perioder och det står 2-0 till kanada. Inte orättvist, dom har spelat bättre men det är lite cirkus ibland när domarna dömer. Kanada kommer undan med ganska mycket och publiken är ganska så galen och har ett sanslöst tunnelseende när det gäller rätt och fel.

Dessutom har jag ätit mig mätt på kräm.

-Nu börjar tredje perioden, och jag tycker det är rätt skönt att kommentatorerna på svt är så oerhört partiska.

Nu blev det 3-0 direkt. skit skit skit.
En annan sak som stör mig lite grann är att jag har svårt att se vart pucken är på min tv. Den är helt enkelt för liten, pucken alltså.

-En ny klubba i ansiktet på en svensk back ifrån en kanadensare, och ingen utvisning. Det märks att dom börjar tappa greppet mer och mer. Det riktigt osar av bitterhet om vissa kommentarer som kommentatorerna fäller.'

- woho! 3-1 nu, riktigt schysst spelat och helt jävla knäpptyst i arenan. det här blev ju ett helt litet matchreferat, jag som bara hade tänkt skriva om hur jag fastnade med mikrofonen i säkerhetskontrollen.

-Nu "känner" Niklas Wikegård på sig att det blir mål.
"Jag känner det Chris!"

Nu ser det dock lite mörkt ut för nu spelar kanada med en man mer och det är sex minuter kvar.
Och där satt 4-1 i öppen kasse, så sprack den matchen. Inte så konstigt när man gör så många misstag som det svenska laget har gjort. Nu satte dom 5-1 också eftersom sverige av någon anledning fortfarande har tagit ut målvakten.

Reportern tar tillfället i akt och skämtar om en spelares mustasch, classy!
Niklas Wikegård kör ett väldigt svenskt uttal på en spelare vars namn är Subban, undrar om det blir rubriker av det. det har ju varit en liten debatt om just Wikegårds sätt att kommentera matcherna bland annat. Att han kör nån typ av mobbing när han sågar och kritiserar. Nu deppar han iaf ihop rejält och säger att han "lider med grabbarna", tårarna är nära säger Chris Härenstam

Idag åker jag, och ja, jag är lite lite rädd för våren. Det kan bli hur tråkigt som helst, kan ingen flytta hem?

Nu blir det frukost, och sedan bil till åmål, buss till karlstad (mjölkbuss) och x2000 till sthlm följt av ett sämre flyg till pite. Förhoppningsvis flygtaxi ifrån kallax och hem, annars blir det svårt det här.

Önska mig lycka till!

Idag har jag jobbat ett par timmar i skoaffären, och gud. Ja, GUD, vad tråkigt jag hade det, och så meningslös jag kände mig. Måste ha varit någon form av rekord, så lite folk som det var ute på Bengtsfors idag.

Min största sysselsättning har varit att försöka lägga pennan precis i mitten av de kolumner vi skriver i när vi fyller i vad som ska hämtas upp ur lagret, och samtidigt se ut som att det inte finns något mål med det hela, att jag helt enkelt bara lägger ifrån mig pennan. När jag i själva verket står och petar och pillar på pennjäveln tills den ligger perfekt.

Det blir mycket tid bakom disken när det inte är så många kunder. Bara stående, tittandes antingen ut genom skyltfönstret eller på nån kund som är inne och tittar på damstövlar. Alltid damstövlar. Jävla damstövlar, vad är grejen egentligen? Varje kvinna som passerat 35 måste äga minst ett par. Gärna två.

"Dom ääär ju så snygga!"

Ser ut som en idiot när jag ska fylla i ett tillgodokvitto åt en dam som byter in en julklapp. Jag vet inte hur man gör, jag har gjort det en gång tidigare för ett par år sen och jag minns inte vad man ska skriva i. Blir tillrättavisad av Lena som också jobbar i affären, damen tycker nog ändå att det är liiiite jobbigt att den unge killen (har han prao eller vadå?) måste göra det, kan inte hon som redan vet hur det går till fixa det?

Önskar god fortsättning när hon går ut. Lägger ifrån mig pennan på blocket. Rättar till den så att den ligger där den ska.

Perfekt.

Säljer en känga till en försynt herre som inte verkar vilja, eller kunna, bilda meningar med fler än tre ord.

Nu har vi förtjänat lite kaffe, säger Lena.
Ja jävlar att vi har!

Kommer tillbaka efter kafferasten och kastar pennan på blocket. Den lägger sig lite för nära kolumnen för storlekar. Hinner inte ändra på det förrän en dam frågar efter skosnören.
Äntligen något jag är bra på! Jag lyckas sälja skosnören som var 10 kr dyrare än de hon hade tänkt ta ifrån början, gnidig som jag är.

Petar till pennan så den ligger lite närmare lagernummer-kolumnen.
Rätt bra kastat idag, trots allt.