buildmeup

I topp på upprörda listan idag: reklam på sidor som automatiskt börjar spela musik.

Så störande så det är helt sanslöst.

I topp på rosa moln-listan: Jeff Buckleys skiva Grace från 1994. Svinbra rakt igenom. Jeff Buckley är mycket, mycket, mer än bara hallelujah. Låtar som Mojo Pin, Lover you should've come over och Eternal life visar på hans bredd och storhet som musiker.

Det är få förunnat att kunna sjunga som Jeff, som drunknade under inspelningen av sin sista skiva.
Han placerar sig högt på min fiktiva lista över sångare, och i topp finner man föga förvånande Freddie Mercury. Queen var bra, så fruktansvärt bra. Stämmor och melodislingor som inte är av denna värld och en samspelta på ett sätt som de flesta band bara kan drömma om. Och så Freddie Mercurys genialitet ovanpå det. Förkrossande bra.

Jag ska bli kung på kaffe latte. Idag gjorde jag min första, med lyckat resultat! Nu saknas bara lite övning på att göra mönster i skummet. I fortsättningen ska jag charma min omgivning med väl valda skummotiv.

Idag har jag trummat lite till Norah Jones, jag trivs med vispar i händerna. Det är gött.

Jag saknar att spela i band, även om senaste inspelningen var helt kaotisk så är det en väldigt skön grej. Kul att kunna sitta i replokalen och känna hur en låt växer fram, sätta sin egen prägel på den.

Har kommit igång lite mer med mixningen utav ett par låtar jag spelade in med en kille innan jag flyttade ner från Piteå. Är bara sång och gitarr, men ändå! Kul att pilla med

Jag var modig nog (eller kanske dumdristig?) att ställa upp på Oscartävling mot Jonte inatt. Minst rätt fick köpa en film åt vinnaren. Och ja, det blev jag.
Får se vad det blir för film, enda kriteriet var ju att det inte fick vara en bras-dvd. Vi får se vad jag kan hitta på.

Det blev chokladpudding också! Det låg långt in i skafferiet, men inget som är gjort av choklad undgår mig särskilt länge! Vispgrädde var mer utav en bristvara men ett paket glass satt inte fel det heller!

Heath Ledger vann ju såklart för bästa manliga biroll, men det blev inte riktigt den känslokavalkad jag hade räknat med. Visst fälldes det en del tårar i publiken, men familjen som var där och tog emot priset var väldigt samlade och klarade av det hela galant. Jag blev faktiskt lite besviken!

Jag hade även sett fram emot utdelningen för bästa manliga huvudroll, av ungefär likadana skäl som för birollen. Jag trodde att Mickey Rourke skulle ta hem den och såg fram emot ett känslosvallande mottagande.
Känsloexplosionen uteblev dock IGEN eftersom Sean Penn fick priset. Åter igen lite besviken, även om Penn passade på att lyfta fram Rourke i sitt tal. Och visst såg Rourke ganska berörd ut när nomineringarna lästes upp?

Min dramanerv blev lidande alltså. Lite trist, men jag får väl vara nöjd ändå.

Min förkylning är svårläst, jag tror halsen är lite bättre idag, men däremot är näsan lite tätare än förut. Och nog känns det som att halsen är lite småsunkig ändå? Pojkar och förkylningar, skulle nog vissa säga och fnysa lite lätt. Och ja det kanske stämmer. Men jag tycker ändå synd om mig.

Vilken låt det är! Alla bör lyssna på albumet The hissing of summer lawns med Joni Mitchell.
Det är en liten pärla.

Jag blev väldigt sugen på chokladpudding nu. Jag ska nog ta en sväng och se ifall vi har någon. Och vispgrädde. mmmmm

Det är ju Oscarsgala ikväll, och det finns sämre saker än chokladpudding med grädde att hålla sig vaken med.

Det stormsnöar ute, och här inne sitter jag. med nyköpta skidor, pjäxor och en alldeles pinfärsk förkylning. Underbar tajming! Jag ska satsa på hård kurering idag, och kanske försöka skriva en låt. Enda kruxet är att jag antagligen måste bli lite full för att få ur mig nåt av värde när det gäller text. Just nu känner jag mig mer tom än full så vi får väl se hur det går.

Nu sitter jag i alla fall här och dricker apelsin-te och lyssnar på min nyköpta Okkervil river-skiva, jag hoppas verkligen att den kan leva upp till det jag har hört av dem innan, och hittills ser det ganska lovande ut.

Katten ligger här bredvid och slickar sig mellan benen. Idag har han åter igen bevisat hur korkad han är genom att ränna ut och in 20 gånger i minuten. Släpper man ut honom så dröjer det i genomsnitt 10 sekunder innan han sitter på fönsterblecket, stirrar på en och vädjar om att bli insläppt.

Toyotan som min mor och far åkte till Mora med över helgen har lämnat in. En spricka i motorn gör att det bara är kalluft i värmesystemet och gör bilen mer eller mindre obrukbar om det är lite småkyligt. Nu blir det tåg hem för dom, eller ifall det inte skulle fungera så blir det jag som får sätta mig i bilen och puttra till Mora och hämta dom. Jag hoppas inte...

Kom precis hem ifrån en mycket trevlig filmkväll hos Börje, en ljusglimt i bengtsforsmörkret.
Jag möts i min hall av doften av kattskit som rent ut sagt osar på nedervåningen.
Det visar sig att katten lagt en laddning i sanden som till och med jag hade skämts över.

Han verkar ovanligt nöjd.

Nästan stolt.

Jag har insett en sak nu det senaste, och den insikten stör mig lite måste jag erkänna. Jag har kommit på att jag är trött på att vara trevlig mot folk. Speciellt i jobbet, eller enbart på jobbet egentligen eftersom det endast är där som jag måste vara trevlig mot alla. Även om jag blir bemött som skit så måste jag själv hålla en viss nivå eftersom jag inte representerar mig själv, utan antingen skoaffären eller hemtjänsten.

Inte för att det är nåt fel på att vara trevlig, och för det mesta är det heller inget problem att vara trevlig mot de jag möter i jobbet. Jag gillar att prata med de gamla, men ibland står det mig upp i halsen att vara så otroligt trevlig och prata om saker som jag egentligen inte bryr mig ett skit om.

Vädret t.ex.

Ja, visst är det kallt men det är ju tamejfan Februari. Det ska vara både kallt och snö och det vore betydligt sämre för oss alla om det INTE vore lite småkyligt.

Nu låter det som att mitt jobb bara är skit, det är det ju inte. Men ibland blir jag lite mätt på det och känner att kanske, kanske kan jag göra nåt som jag får ut lite mer av. Som inte är lika kvävande i sina stunder.

Jag tror att min påtvingade trevlighet tömmer mig lite under dagarna, så att jag när jag kommer hem sluter mig lite grann. Min familj får nog lida lite för detta och tycker nog lite då och då att jag är kort mot dom. Det kanske jag är också, men är det jobbets fel? Det känns lite medelålders gubbe att skylla på jobbet.

Småsur gubbe i för tung volvo liksom.

Nu blev det ett väldigt gnälligt inlägg känner jag, men såna måste man också få ur sig som bekant. Egentligen önskar jag bara att kickarna kom lite tätare. Då kan man nog uthärda både sura kärringar och klimatkriser.

Att komma hem till Bengtsfors efter att ha varit iväg ett par dagar känns alltid som en baksmälla. Det är en deppig liten håla, tyvärr. Jobbade i Skoaffären idag och det var nåt så otroligt dött i stan att jag inte riktigt visste vart jag skulle göra av mig själv.

Helgen har varit mycket trevlig. I trollhättan bjöd karin till fest, och folket slöt upp minsann. Massor av nya ansikten men även ett gäng bekanta som Maja, trång, Emil, Frida, Karin och Markel. Fors med flickvän var där också.

Jag hade egentligen tänkt att skriva en massa saker här idag, men nu som halvdog jag när jag satte mig ner och började knappa ner alltsammans. Så jag slutar. Får skriva mer sen, snart kommer förhoppningsvis Börje och Elias hit och kikar på film.

Har precis sett mitt första avsnitt av Mästarnas mästare och funnit en liten favorit i Thomas Wassberg! Skönt att han fick stanna kvar i programmet också när den lilla skidtjejen valde att duellera mot honom pga att han var gammal och slö. Tji fick hon när Wassberg knep det fallande svärdet framför näsan på henne!

Just nu sitter jag och lyssnar på Jack Johnsons gula platta med trädet på. Skön bakgrundsmusik att ha medan man grejar med lite andra småsaker.
Fick ett kort skickat till mig från några ur min gamla klass i Piteå. Blev riktigt rörd och inte så lite sentimental!

Fick stark tillbakalängtan för en stund, och det grämde mig att jag missar Svansteinresan i år. Förra årets resa var bland de bättre som jag gjort i mitt lilla liv. Härlig stämning!

"Victoria avslöjar: Jag vill ha en svensk brudklänning."

whoa! Är det ens en nyhet? Kommer den delen av befolkningen som bryr sig ett skit om det där ens upp i procentnivå?

Såg de sista bidragen i dagens melodifestival nyss, och får nog ändå hålla Caroline af Ugglas och Emilia som mina favoriter.

Har varit en trist dag på jobbet idag, men som tur är så var det bara en fyratimmarsdag. Har även otroligt lite inspiration till att skriva just nu känner jag.

Försökte skriva en låt förut. Det föll lite på att jag inte spelade så tight som jag ville på gitarren. Illa. Nytt försök imorgon!

För en stund sen så börja det att smälla i väggarna och golvet skakade. Det lät, inte lite utan skitmycket. ett tag trodde jag att det var en traktor som rev runt i taket med sin skopa.

Men det visade sig vara ackumulatortanken (?) på övervåningen som började koka när far min eldade i pannan. Jag gick ut i hallen, den skakade och det lät som om kenolotteriet bytt ut sina små bollar mot bowlingklot i rummet intill. Jag gick ner i köket, kylskåpet skakade. Nåt annan som skakade var min mor som gick runt och småpratade om att hon minsann hade hört talas om ackumulatortankar som gick sönder. Exploderade rent av. För sitt inre målade hon upp en bild av sitt kontoutdrag efter att hon betalat skulderna från reparationerna av en vattenskadad tvåvåningsvilla.

Gaza, släng er i väggen. Den verkliga striden står i Norra Grean Mörre.

Ah, Morrisey strömmar ur högtalarna och in genom mina hörselgångar. Har länge velat göra en liten djupdykning i hans musik och nu när jag upptäckt att hans skivor ligger uppe på spotify så kan jag göra det. Visserligen så är det kanske så att alla album inte ligger där, men ett par stycken ändå, och ett gäng greatest hits. Jag ska nog klara mig.

Jag drömmer ofta konstiga saker. Drömmar som jag minns. Häromdagen t.ex. så drömde jag att nåt land i stil med Japan eller Kina invaderat Sverige, jag tror det var Japan. Och det var Japaner överallt.
Jag minns att vi flydde genom Bengtsfors utan att hinna till Ärtemark i tid, så vi gömde oss ett stort gäng i nån barack vid polisstationen. Där satt vi och tryckte ett tag innan hoppade på nån form av spårvagn som tydligen hade byggts i Bengtsfors.

Spårvagnen tog oss blixtsnabbt till en centralstation värdig en betydligt större stad än Bengtsfors, där vi försökte ta oss igenom en avspärrning, såna som dom har på flygplatser. Det var väldigt nervöst att gå igenom spärren eftersom jag hade en jättestor plastpåse med mig, som jag gjorde mitt bästa för att se alldaglig ut med. Jag fastnade givetvis i kontrollen, men släpptes då Japanerna upptäckte att påsen bara innehöll tömda och använda förpackningar med micropizzor.

Därefter blev vi, jag och nån som jag tydligen kände, jagade av en Japan. Det slutade med att vi åkte upp och ner med hissen medan han sprang efter oss i trapporna. Han hann alltid ner samtidigt som oss. Det slutade med att han stod och tryckte bak ett hörn när vi kom ut ur hissen, så det blev ett dödläge. Helt plötsligt hade jag en pistol, varför man nu skulle få en sån i en hiss. Då försökte jag, givetvis, skjuta honom genom att skjuta mot en hård vägg där jag hade tänkt att kulan skulle studsa mot honom, varpå min vän skriker " Nej nej vad gör du?! Det är ju..." Och sen minns jag inte mer.

Det jag undrar mest över är pizzaförpackningarna. Är det ett tecken? Äter jag för dåligt?

Igår jobbade jag 12 timmar på hemtjänsten, och ibland så känner man faktiskt att man gör en skillnad för de som man besöker, och då känns det oerhört bra. Det överbryggar de stunder som kanske inte är så roliga eller är jobbiga.
Ända tills det gått en dag eller två, då är man lika tom i huvudet ändå.

För nästan två veckor sen bokade jag en klipptid hos en frisör i Bengtsfors, redan då behövde jag klippa mig då mitt hår redan hade bildat en stadig hjälm som vilade mot min skalle.

Nu, dryga två veckor senare så begav jag mig dit för att få min klippning, håret hade nu blivit ännu tjockare och längre.

Döm av min förvåning när jag möts av en lapp på dörren som säger: "STÄNGT pga sjukdom. Ring mig för att boka ny tid!" typ.

Först blev jag lite ställd. Sen blev jag sur för att jag hade väntat så länge på att få en klipptid att jag såg ut som George Harrison under sina fulare perioder. Borde man inte ringa runt till sina kunder när nåt sånt här händer och berätta att man har blivit sjuk? Tänk om jag hade åkt från t.ex. Långed och mötts av en sån skylt? Det hade inte varit okej.

I vilket fall så blev det ett snabbt samtal till Saxess i Åmål som kunde klämma in mig nästan direkt. Samtal till mor, stress för henne med bilen ner till Bengtsfors, stress till shell för att blixttanka, stress hem för att lämna av mor igen, PANIK när biljäveln från japan inte kom uppför våran isförsedda backe och sedan som en scudmissil mot Åmål!
Anlände tio minuter för sent men utan större missöden, blev klippt och nöjd och begav mig sedan mot synoptik för att beställa glas till bågarna som jag valt ut och lägga handpenning på dom.

Kvällen spenderades hos Emil ute i herrenäs med juicedrickande och mycket akustisk gitarr såklart.

Precis när jag skrev om handpenningen här ovan så ringde Anton och störde mig så att jag kom helt ur fas och totalt tappade mitt flow. Den lilla borgarbrackan.

Tack för alla kommentarer jag fått på bågvalet! det blev en förkrossande seger för glyser nr 1 som drog in hela 100% av rösterna!
Och jag måste nog säga att det lutar åt dom även för mig, det var svårt att se när man såg sig själv i spegeln. Men när man hade bilderna framför sig så blev det enklare.

Nåväl, ikväll blir det Säffle och mat hos Börje. Ska bli mycket trevligt att träffa honom, Jonte och Josefin. Det var alldeles för länge sen för min smak.

Mitt rapportskrivande har lossnat nu! Börjar känna att jag faktiskt kommer hinna bli klar innan deadline till och med.
har även fått lite timmar att jobba på hemtjänsten i bengtsfors! Skönt att veta att man iaf kommer att få en liten inkomst därifrån, men sökandet på andra jobb går vidare! ont om jobbannonser för ljudtekniker dock. Det handlar ju om kontakter, och det har jag inte direkt odlat här hemma under mina år i Karlskoga och Piteå.

När jag flyttade hem så lovade jag mig själv att dels läsa mer, nu när jag får tid över, och dels att lära mig spela munspel! Det sistnämnda har jag tagit tag i lite, och det går framåt! Och så är det ju förbannat kul också, jag spelar väl hellre än bra. Kan man säga.

Idag far Rosie till Gambia för att lära sig mer om afrikanska rytmer (tror jag?). Jag är mer än avundsjuk. Tänk att få byta timvicket på hemtjänsten mot att åka till afrika och spela trummor. Det är en kurs att överväga om man hamnar i piteå igen.

Wilco är bra, kika lite på dom om ni får chansen.