havsbadet, tacos och en grön mil.
Idag har det varit kallt, riktigt kallt. Bilden togs mellan nio och tio på morgonen, och sen blev det bara kallare. Tror lägsta noteringen för idag ligger på minus 18 grader.
(Det syns inte så bra på bilden. Men det står minus 14 grader!)
I vilket fall så har det, trots kylan, hänt massor med saker idag. En tur till havsbadet var planerad. Det var tänkt att vi skulle vara ganska många som skulle åka. Jag, Jakob, Viktor, Rosie och ett gäng av hennes vänner.
Bussen skulle gå klockan tio från stan, så efter att ha vaknat kl nio lite smått tyngd av gårdagens verklighetsflykt så lyckades vi ta oss till bussen i tid. Det var vi ensamma om upptäckte vi efter ett tag. När bussen gick fanns jag och Jakob där. Varken mer eller mindre.
Vi kom fram 20 minuter över elva. Jag i långkalsonger och jakob i mössa men för övrigt väldigt nerkyld. Jag fick med mig en något motvillig Jakob ut till havet och tog detta kort i bitande kyla.
Det blev bara vi två och Rosie, som kom efter i sin bil. En mycket lyckad utflykt! Skönt att kunna vara inomhus och plaska omkring i ett badhus och bada ångbastu medans vintern kramar om allt som befinner sig utanför havsbadets fönsterprydda väggar.
Såg även den sötaste lilla unge jag sett i hela mitt liv. Hon var med i bubbelpoolen med sina föräldrar (hon var säkert inte fyllda ett år än) och hade stora, uppspärrade blåa ögon och verkade väldigt förvånad över allt vatten som fanns där. För att inte tala om alla bubblor. Eller främmande människor. Efter ett tag byttes förvåningen mot en glädje som inte var att leka med. Bubblor är det bästa som finns. I hela världen.
Dagen fortsatte med tacos och film hemma hos Rosie, Matinköp på ICA där Jakob, som en riktig hjälte, kastade sig över en pundare/snattare som försökte försvinna med både godis och ost under rocken. Pundaren åkte dit och Jakob blev spottad på som tack. Själv missade jag hela den spännande händelsen. Jag stod och klämde på avokados istället. Men det är ju också lite nervkittlande. På sitt sätt.
Väl hemma hos Rosie fick vi gästtofflor (Hur bra är det inte att ha det hemma? Jag bara undrar) och lagade en succeartad tacosmiddag.
Kvällen avslutades med den gröna milen. Tom Hanks är grym, en riktigt bra film.
Nu sitter jag här och lyssnar på nickel creek som jag för första gången fick höra ikväll hemma hos Rosie. En ny liten favorit kanske.
When you come back down
PS. nu har jag sagt upp min lägenhet. Jag var lite full när jag gjorde det. Bra?
(Det syns inte så bra på bilden. Men det står minus 14 grader!)
I vilket fall så har det, trots kylan, hänt massor med saker idag. En tur till havsbadet var planerad. Det var tänkt att vi skulle vara ganska många som skulle åka. Jag, Jakob, Viktor, Rosie och ett gäng av hennes vänner.
Bussen skulle gå klockan tio från stan, så efter att ha vaknat kl nio lite smått tyngd av gårdagens verklighetsflykt så lyckades vi ta oss till bussen i tid. Det var vi ensamma om upptäckte vi efter ett tag. När bussen gick fanns jag och Jakob där. Varken mer eller mindre.
Vi kom fram 20 minuter över elva. Jag i långkalsonger och jakob i mössa men för övrigt väldigt nerkyld. Jag fick med mig en något motvillig Jakob ut till havet och tog detta kort i bitande kyla.
Det blev bara vi två och Rosie, som kom efter i sin bil. En mycket lyckad utflykt! Skönt att kunna vara inomhus och plaska omkring i ett badhus och bada ångbastu medans vintern kramar om allt som befinner sig utanför havsbadets fönsterprydda väggar.
Såg även den sötaste lilla unge jag sett i hela mitt liv. Hon var med i bubbelpoolen med sina föräldrar (hon var säkert inte fyllda ett år än) och hade stora, uppspärrade blåa ögon och verkade väldigt förvånad över allt vatten som fanns där. För att inte tala om alla bubblor. Eller främmande människor. Efter ett tag byttes förvåningen mot en glädje som inte var att leka med. Bubblor är det bästa som finns. I hela världen.
Dagen fortsatte med tacos och film hemma hos Rosie, Matinköp på ICA där Jakob, som en riktig hjälte, kastade sig över en pundare/snattare som försökte försvinna med både godis och ost under rocken. Pundaren åkte dit och Jakob blev spottad på som tack. Själv missade jag hela den spännande händelsen. Jag stod och klämde på avokados istället. Men det är ju också lite nervkittlande. På sitt sätt.
Väl hemma hos Rosie fick vi gästtofflor (Hur bra är det inte att ha det hemma? Jag bara undrar) och lagade en succeartad tacosmiddag.
Kvällen avslutades med den gröna milen. Tom Hanks är grym, en riktigt bra film.
Nu sitter jag här och lyssnar på nickel creek som jag för första gången fick höra ikväll hemma hos Rosie. En ny liten favorit kanske.
When you come back down
PS. nu har jag sagt upp min lägenhet. Jag var lite full när jag gjorde det. Bra?
Vintern har kommit
Japp, nu har vintern kommit till Piteå. Det gjorde det egentligen för ett tag sen, i alla fall om man ska gå efter vad vi som är födde lite längre söderut kallar för vinter, men det är först nu som snön riktigt tagit tag i staden.
Köpte en halsduk idag, det var på tiden. Jag har hittills snikat på en av Fredriks halsdukar. Nästa inköp blir ett par handskar, inte ens det har jag. Dåligt när det finns en vinter att genomleva.
Framtiden hänger över mig, och inte på något positivt sätt. Jag måste skaffa en plan, något att göra. Att gå omkring och ta lite ströjobb i Bengtsfors är inte så lockande. Jag kommer sakna Piteå, men jag kan ju alltid återvända om jag ändrar mig. Och så vill jag resa, runt i europa vore fint. Ett studieuppehåll är ju ett utmärkt tillfälle att åka på "inspirationsresa".
Jag får se det så.
För Emils skull så ska jag länka till lite gamla höjdare i barnprogramsgenren.
Rädda Joppe!
Ika i rutan! (detta är bara introt till programmet, men man kan klicka sig vidare till hela programmet därifrån. För övrigt hade Ika en roll i Låt den rätta komma in som fortfarande är fantastisk)
Täppas Fogelberg (HJÄLTE)
Nu har jag kokat kaffe, av det ska jag göra en kaffegök. En välförtjänt liten flykt.
Leta förresten upp Ane Bruns skiva Duets. Den är värd lite lyssningar.
Köpte en halsduk idag, det var på tiden. Jag har hittills snikat på en av Fredriks halsdukar. Nästa inköp blir ett par handskar, inte ens det har jag. Dåligt när det finns en vinter att genomleva.
Framtiden hänger över mig, och inte på något positivt sätt. Jag måste skaffa en plan, något att göra. Att gå omkring och ta lite ströjobb i Bengtsfors är inte så lockande. Jag kommer sakna Piteå, men jag kan ju alltid återvända om jag ändrar mig. Och så vill jag resa, runt i europa vore fint. Ett studieuppehåll är ju ett utmärkt tillfälle att åka på "inspirationsresa".
Jag får se det så.
För Emils skull så ska jag länka till lite gamla höjdare i barnprogramsgenren.
Rädda Joppe!
Ika i rutan! (detta är bara introt till programmet, men man kan klicka sig vidare till hela programmet därifrån. För övrigt hade Ika en roll i Låt den rätta komma in som fortfarande är fantastisk)
Täppas Fogelberg (HJÄLTE)
Nu har jag kokat kaffe, av det ska jag göra en kaffegök. En välförtjänt liten flykt.
Leta förresten upp Ane Bruns skiva Duets. Den är värd lite lyssningar.
Låt den rätte komma in
Såg filmen låt den rätte komma in idag med Jakob och Fredrik. Riktigt bra film, måste vara det bästa som kommit från Sverige på ett bra tag. Just nu parkerar den stabilt på plats nummer 215 på IMBDs topplista. Samme man som gav oss karaktären Sten Frisk i Tre kronor har en roll i filmen, bara det gör en ju lycklig.
Att man dessutom har låtit The Slovak National symphony orchestra spela stråkarna till filmens musik gör ju det hela ännu bättre.
Den hade en väldigt speciell känsla hela filmen igenom och bra insatser av de unga skådisarna. Lina Leandersson var speciellt bra, för det kan väl inte bli annat än fantastiskt om man kombinerar det här utseendet med något så osvenskt som blodtörstighet?
Se den! Det var, oss själva inräknade, 6 stycken som såg filmen. Pinsamt.
Att man dessutom har låtit The Slovak National symphony orchestra spela stråkarna till filmens musik gör ju det hela ännu bättre.
Den hade en väldigt speciell känsla hela filmen igenom och bra insatser av de unga skådisarna. Lina Leandersson var speciellt bra, för det kan väl inte bli annat än fantastiskt om man kombinerar det här utseendet med något så osvenskt som blodtörstighet?
Se den! Det var, oss själva inräknade, 6 stycken som såg filmen. Pinsamt.
Last.Fm
förresten, är det nån där ute som gillar att hacka på folks musiksmak så kan jag ge er öppet mål här.
Min last.fm!
nu kan ni spy, rättmätig, galla över mig. eller få tillräckligt med kött på benen för att veta när jag pratar om musik som jag egentligen inte har en aning om hur det låter.
Min last.fm!
nu kan ni spy, rättmätig, galla över mig. eller få tillräckligt med kött på benen för att veta när jag pratar om musik som jag egentligen inte har en aning om hur det låter.
Iron and wine
Klockan är nu 15:13. Jag brygger mitt frukostkaffe. Jag kom nämligen inte i säng förrän halv sju i morse, och vaknade för lite mer än en timme sen.
Detta beror på att vi igår hade bokat studion för att lägga lite bas, kör och trummor på olika låtar, jag själv skulle spela på tre låtar. Jag trodde verkligen att det skulle gå fort, att jag skulle börja spela runt klockan 8 kanske... men det märkte jag ju ganska fort att så skulle det inte bli. Så jag hjälpte Jakobs flickvän Rosie att spela in en orgel en stund... Leslie är fett, det borde man skaffa ett. Hon var bra som attan, och hennes låt med. Det hördes att det inte var jag som trummat om man säger så.
När jag var färdig med det så trodde jag väl att jag skulle kunna börja lägga trummor runt klockan tolv.
Efter ett par koppar kaffe, ett oändligt antal rundor chicago, en spräckt ungsform som tjänade som kastrull när vi kokade makaroner och fem miljoner baslinjer senare så var det dags för min insats. Då var klockan tre på natten. Klockan fem så gick det inte längre, omtagningarna kom inte längre än några takter och det kändes att man borde ha gått och lagt sig för länge sen.
Studion lämnade vi, efter städning och bråk med vårat usb-minne, klockan 6 på morgonen. Då var det, utan överdrift, smällkallt. Ca 12 minusgrader var det enligt smhi, och det kändes.
Så där gick vi, två idioter på väg hem från skolan klockan sex på morgonen medans resten av sverige sover. Det var knallsvart när jag la mig, och det var lika mörkt när jag vaknade. Härliga dag.
Det är dags för långkalsonger nu. På allvar. Dags att köpa handskar och halsduk också. Och vinterjacka, den har ju gått sönder så jag kan inte dra igen dragkedjan, det enda som nu skyddar min barm ifrån iskylan är 5 stycken knappar som jag kan knäppa fortfarande. Det hjälper sådär.
För övrigt vaknade jag av att en av grannarna spelade ostmusik. Vackert.
Detta beror på att vi igår hade bokat studion för att lägga lite bas, kör och trummor på olika låtar, jag själv skulle spela på tre låtar. Jag trodde verkligen att det skulle gå fort, att jag skulle börja spela runt klockan 8 kanske... men det märkte jag ju ganska fort att så skulle det inte bli. Så jag hjälpte Jakobs flickvän Rosie att spela in en orgel en stund... Leslie är fett, det borde man skaffa ett. Hon var bra som attan, och hennes låt med. Det hördes att det inte var jag som trummat om man säger så.
När jag var färdig med det så trodde jag väl att jag skulle kunna börja lägga trummor runt klockan tolv.
Efter ett par koppar kaffe, ett oändligt antal rundor chicago, en spräckt ungsform som tjänade som kastrull när vi kokade makaroner och fem miljoner baslinjer senare så var det dags för min insats. Då var klockan tre på natten. Klockan fem så gick det inte längre, omtagningarna kom inte längre än några takter och det kändes att man borde ha gått och lagt sig för länge sen.
Studion lämnade vi, efter städning och bråk med vårat usb-minne, klockan 6 på morgonen. Då var det, utan överdrift, smällkallt. Ca 12 minusgrader var det enligt smhi, och det kändes.
Så där gick vi, två idioter på väg hem från skolan klockan sex på morgonen medans resten av sverige sover. Det var knallsvart när jag la mig, och det var lika mörkt när jag vaknade. Härliga dag.
Det är dags för långkalsonger nu. På allvar. Dags att köpa handskar och halsduk också. Och vinterjacka, den har ju gått sönder så jag kan inte dra igen dragkedjan, det enda som nu skyddar min barm ifrån iskylan är 5 stycken knappar som jag kan knäppa fortfarande. Det hjälper sådär.
För övrigt vaknade jag av att en av grannarna spelade ostmusik. Vackert.
rädda joppe?
Det är inte så konstigt att man är lite dum i huvudet, trots allt.
Efter gårdagens magnifika(!) konsert med Frida Hyvönen så mellanlandade jag och Fredrik hemma hos Dippen för att sedan gå vidare till Victor för lite sömn.
Det var hos Dippen som förklaringen till vår sporadiska idioti hittades. Vi började kolla på klipp ifrån gamla tvprogram och barnprogram, och det är ju faktiskt stundtals helt sjuka saker!
Jag menar, rädda Joppe? Skitläskigt ju, till och med musiken blir man rädd för. Och på tal om musik, jingeln till Hagelbäcks matrast? Ett program med en fabriksarbetare som ritar psykadeliska historier om fattiga riddare på häst i sin filmjölk? Som han hällt upp i ett litet rött kar som han sedan äter ifrån.
Det finns säkert fler exempel, men jag är lite för trött för att få med allt just nu. men jag kan nästan lova att det kommer komma ett inlägg med fler exempel. Det fanns ju riktiga hjältar också, och jag har sällan varit så fylld av njutningsfylld nostalgi som när vi tittade på ett avsnitt med Täppas Fogelberg!
Allting började egentligen med att vi tittade på klipp ur De kallar oss artister, avsnittet om Håkan Hellström, på SVTs hemsida. Fantastiskt roligt, kolla på det!
Idag har vi lagt bas. Eller fredrik har lagt bas, jag låg mest och var ivägen.
Efter gårdagens magnifika(!) konsert med Frida Hyvönen så mellanlandade jag och Fredrik hemma hos Dippen för att sedan gå vidare till Victor för lite sömn.
Det var hos Dippen som förklaringen till vår sporadiska idioti hittades. Vi började kolla på klipp ifrån gamla tvprogram och barnprogram, och det är ju faktiskt stundtals helt sjuka saker!
Jag menar, rädda Joppe? Skitläskigt ju, till och med musiken blir man rädd för. Och på tal om musik, jingeln till Hagelbäcks matrast? Ett program med en fabriksarbetare som ritar psykadeliska historier om fattiga riddare på häst i sin filmjölk? Som han hällt upp i ett litet rött kar som han sedan äter ifrån.
Det finns säkert fler exempel, men jag är lite för trött för att få med allt just nu. men jag kan nästan lova att det kommer komma ett inlägg med fler exempel. Det fanns ju riktiga hjältar också, och jag har sällan varit så fylld av njutningsfylld nostalgi som när vi tittade på ett avsnitt med Täppas Fogelberg!
Allting började egentligen med att vi tittade på klipp ur De kallar oss artister, avsnittet om Håkan Hellström, på SVTs hemsida. Fantastiskt roligt, kolla på det!
Idag har vi lagt bas. Eller fredrik har lagt bas, jag låg mest och var ivägen.
Studieuppehåll?
Sitter här och lyssnar på Iron and wine's cover på Postal Services Such great heights, jakob var precis här och vi spelade lite gitarr, lite piano och drack lite kaffe. Det är en ganska skön morgon faktiskt, jag drog fram en gammal tröja som jag inte använt på länge. Den känns vintrig, det passar bra nu när det är så jävla kallt överallt.
En sak som är värd att nämnas är att jag kommit fram till att det nog vore bra för mig med ett studieuppehåll. Jag har funderat länge, ända sen jag började utbildningen egentligen, över ifall det är värt att plugga till ljudtekniker. Branschen blomstrar ju inte direkt, men det är ju ändå det som jag gjort de senaste tre åren, och jag tycker jag kan det ganska bra. Men kan jag det tillräckligt bra? Jag behöver lite trygghet trots allt, och det kanske jag inte kommer få om jag jobbar som frilans. Att jag sedan älskar Piteå gör det ju inte lättare att fatta beslutet att dra härifrån. Men nu ligger det ganska nära till hands att ta ett uppehåll över nästa termin. Kurserna jag valt till den terminen känns mest som utfyllnad, så det är ett bra tillfälle att ta sin paus och åka hem en stund.
Men det är lättare sagt än gjort, inatt låg jag sömnlös ganska länge och tänkte på min klass, inte bara jakob och fredrik som jag har i närheten i stort sett hela tiden, utan Victor, Dippen, Louise, Elin, Palo och alla andra som jag lärt känna här uppe. Jag kommer sakna dom som fan tror jag, men det känns ändå nånstans som att det är ett smart beslut att ta en paus. Även om det bara är över nästa termin till att börja med.
Fick svar på min andra tenta idag, den som jag trodde jag skulle kugga. Det gjorde jag inte. Jag fick G! Jag känner mig som en liten kung. Nu måste jag dock göra lite labbar så jag får mina poäng.
Ikväll blir det nog Frida Hyvönen på Luleå Kulturhus.
En sak som är värd att nämnas är att jag kommit fram till att det nog vore bra för mig med ett studieuppehåll. Jag har funderat länge, ända sen jag började utbildningen egentligen, över ifall det är värt att plugga till ljudtekniker. Branschen blomstrar ju inte direkt, men det är ju ändå det som jag gjort de senaste tre åren, och jag tycker jag kan det ganska bra. Men kan jag det tillräckligt bra? Jag behöver lite trygghet trots allt, och det kanske jag inte kommer få om jag jobbar som frilans. Att jag sedan älskar Piteå gör det ju inte lättare att fatta beslutet att dra härifrån. Men nu ligger det ganska nära till hands att ta ett uppehåll över nästa termin. Kurserna jag valt till den terminen känns mest som utfyllnad, så det är ett bra tillfälle att ta sin paus och åka hem en stund.
Men det är lättare sagt än gjort, inatt låg jag sömnlös ganska länge och tänkte på min klass, inte bara jakob och fredrik som jag har i närheten i stort sett hela tiden, utan Victor, Dippen, Louise, Elin, Palo och alla andra som jag lärt känna här uppe. Jag kommer sakna dom som fan tror jag, men det känns ändå nånstans som att det är ett smart beslut att ta en paus. Även om det bara är över nästa termin till att börja med.
Fick svar på min andra tenta idag, den som jag trodde jag skulle kugga. Det gjorde jag inte. Jag fick G! Jag känner mig som en liten kung. Nu måste jag dock göra lite labbar så jag får mina poäng.
Ikväll blir det nog Frida Hyvönen på Luleå Kulturhus.
Inspelningshelg
Torsdag till Söndag har vi i bandet bokat en studio för en inspelningshelg, och vi då inne på den andra dagen nu.
Vi var riktigt taggade inför det här, vi tyckte de nya låtarna var rätt bra och studion vi skulle vara i är riktigt skön och har bra grejer.
Nu, två dagar senare, har vi antagligen stött på alla tänkbara problem som finns i en inspelningssituation. Vi har i och för sig lyckats lösa alla problem, men det har ändå varit två ganska jobbiga dagar där vi verkligen kastats omkring i humörsvängningar som nog närmast kan liknas vid pubertet och graviditet sammanslaget. Det var flera år sen jag kände mig så här frustrerad, åtminstone på det här sättet. Klart man har varit i jobbiga situationer förr, men här sätts det verkligen på sin spets och man har bara sig själv att skylla när det går snett.
I vilket fall så tyckte vi efter att vi fått in två grundtagningar på två låtar att allt var skit. Då var stämningen nog så låg som den kunde bli, och vi lämnade studion minst sagt molokna för att lämna in lite mikrofoner på servicecenter.
När vi sedan kom tillbaka och lyssnade igen på det vi spelat in så var det.... inte alls så tokigt som vi först hade tyckt. Det gick till och med att använda. Det var fortfarande inte jättebra, men helt okej för ett halvdåligt band med bättre låtar än musiker.
Nu sitter jag här i lägenheten, dinkelgröten kokar och jag funderar på om jag ska lyssna på Frida Hyvönen eller om Nina Simone ska få förgylla min morgon. Två dagar från tidig morgon till ca halv tre på natten har satt sina spår. Jag är sliten, mitt knä värker, nu åkte nina simone på. Jag lyssnar på en låt som får mig att fundera på om Håkan Hellström låtit sig influeras av, alterntivt sno, en textrad. Love me or leave me heter låten, textraden är "I'd rather be lonely than happy with somebody else", att jämföras med Håkans "Jag blir hellre ensam än lycklig med nån annan" i Brännö serenad.
Han är bra på det där, "att låta sig influeras av". På den nya skivan, för sent för edelweiss ( som för övrigt är för jäkla bra ), så ligger t.ex. Bruce Springsteens Backstreets från born to run-plattan med i outrot på Tro och tvivel. Ton för ton, exakt samma. Nu gör inte det så mycket eftersom håkan gör väldigt mycket annat som är både bra och originellt. Och nämn nån annan artist som aldrig låtit sig inspireras av, eller lånat lite från, artister som Bob Dylan, Bruce Springsteen eller Nina Simone.
Nu knackade Jakob på, hans eminenta flickvän har fixat congas till vår inspelning. Kungligt! Hon har verkligen hjälpt oss hur mycket som helst den här inspelningen. Lånat ut sin bil, fixat cymbaler och nu då congas. Stort tack!
Nu är det nog ändå dags att svida om från morgonrock till något mer presentabelt. Hoppas att alla, särskilt mina vänner, mår bra och får en fin dag! Det tänker jag försöka ha.
Vi var riktigt taggade inför det här, vi tyckte de nya låtarna var rätt bra och studion vi skulle vara i är riktigt skön och har bra grejer.
Nu, två dagar senare, har vi antagligen stött på alla tänkbara problem som finns i en inspelningssituation. Vi har i och för sig lyckats lösa alla problem, men det har ändå varit två ganska jobbiga dagar där vi verkligen kastats omkring i humörsvängningar som nog närmast kan liknas vid pubertet och graviditet sammanslaget. Det var flera år sen jag kände mig så här frustrerad, åtminstone på det här sättet. Klart man har varit i jobbiga situationer förr, men här sätts det verkligen på sin spets och man har bara sig själv att skylla när det går snett.
I vilket fall så tyckte vi efter att vi fått in två grundtagningar på två låtar att allt var skit. Då var stämningen nog så låg som den kunde bli, och vi lämnade studion minst sagt molokna för att lämna in lite mikrofoner på servicecenter.
När vi sedan kom tillbaka och lyssnade igen på det vi spelat in så var det.... inte alls så tokigt som vi först hade tyckt. Det gick till och med att använda. Det var fortfarande inte jättebra, men helt okej för ett halvdåligt band med bättre låtar än musiker.
Nu sitter jag här i lägenheten, dinkelgröten kokar och jag funderar på om jag ska lyssna på Frida Hyvönen eller om Nina Simone ska få förgylla min morgon. Två dagar från tidig morgon till ca halv tre på natten har satt sina spår. Jag är sliten, mitt knä värker, nu åkte nina simone på. Jag lyssnar på en låt som får mig att fundera på om Håkan Hellström låtit sig influeras av, alterntivt sno, en textrad. Love me or leave me heter låten, textraden är "I'd rather be lonely than happy with somebody else", att jämföras med Håkans "Jag blir hellre ensam än lycklig med nån annan" i Brännö serenad.
Han är bra på det där, "att låta sig influeras av". På den nya skivan, för sent för edelweiss ( som för övrigt är för jäkla bra ), så ligger t.ex. Bruce Springsteens Backstreets från born to run-plattan med i outrot på Tro och tvivel. Ton för ton, exakt samma. Nu gör inte det så mycket eftersom håkan gör väldigt mycket annat som är både bra och originellt. Och nämn nån annan artist som aldrig låtit sig inspireras av, eller lånat lite från, artister som Bob Dylan, Bruce Springsteen eller Nina Simone.
Nu knackade Jakob på, hans eminenta flickvän har fixat congas till vår inspelning. Kungligt! Hon har verkligen hjälpt oss hur mycket som helst den här inspelningen. Lånat ut sin bil, fixat cymbaler och nu då congas. Stort tack!
Nu är det nog ändå dags att svida om från morgonrock till något mer presentabelt. Hoppas att alla, särskilt mina vänner, mår bra och får en fin dag! Det tänker jag försöka ha.
Morgon, morgon
Klockan tio i nio i Piteå, dinkelgröten kokar upp och i högtalarna har jag Frida Hyvönen. Det är en bra morgon, förutom att min ryggvärk är kvar.
Det var igår det hände, då jag pratade i telefon med Jonte och samtidigt skulle multitaska och laga lite mat. Det gick sådär, mitt i en rörelse bara small det till och jag fick skitont, ett tryck kom över bröstet och det kändes tungt att andas. Det låter nog lite överdramatiserat, men det är det inte!
I vilket fall, det blev lite bättre, men jag är fortfarande stel och det gör ont om jag vrider för mycket på mig. Hoppas jag är bra tills på Torsdag då vi ska spela in i studio 9. Vore skönt att kunna sätta lite nya, förhoppningsvis bättre, låtar.
Det var igår det hände, då jag pratade i telefon med Jonte och samtidigt skulle multitaska och laga lite mat. Det gick sådär, mitt i en rörelse bara small det till och jag fick skitont, ett tryck kom över bröstet och det kändes tungt att andas. Det låter nog lite överdramatiserat, men det är det inte!
I vilket fall, det blev lite bättre, men jag är fortfarande stel och det gör ont om jag vrider för mycket på mig. Hoppas jag är bra tills på Torsdag då vi ska spela in i studio 9. Vore skönt att kunna sätta lite nya, förhoppningsvis bättre, låtar.
Ny blogg, Frida Hyvönen och en uppgrävd liten gata i Piteå
Ny blogg. Igen.
Denna gången ska jag verkligen försöka att hålla uppe mitt skrivande, och inte falla igenom som jag brukar. Det är inte det lättaste när man, som jag, har en fallenhet för lättare apati och mer än gärna går i dvala i soffan ett tag snarare än att ta tag i allt som behöver göras.
Disk, rapporter, städning... bloggning.
Gatan jag bor på hade fått ett riktigt ansiktslyft över sommaren, nylagd asfalt, inramad av ljusare kantstenar. Läckert.
Detta skulle såklart inte vara för evigt, efter några veckor kom någon stjärna på att ett av våra två elskåp som står här ute blockerade infarten till parkeringen.
Vad gör man då åt detta? Jo, man river upp vägen, hela vägen, och förvandlar den till ett två meter djupt dike. Varje morgon vaknar jag numera till ljudet av ett arbetslag norrlänningar som slår igång sina maskiner och gräver ännu lite till på vägen, och diket bara växer. Men det är klart, nu blir ju den vägstump som lämnats utan asfalt äntligen fixad, och det är ju bra. Hoppas bara det är klart innan snön kommer. Annars blir väl diket kvar tills Juni nästa år då tjälen släpper.
På tal om roligare saker. Frida Hyvönen, vilken kvinna! Hennes nya album är riktigt bra, och roterar nu flitigt i min playlist. Hon har en ganska klassisk röst som verkligen hittat sin plats i de 13 låtar som albumet rymmer. London! t.ex. är en liten favorit med sköna melodier och något som nästan kan beskrivas som längtan i sången. Det gillar jag, och jag kommer säkert skriva mer om den här skivan ju mer jag lyssnar på den.
Till Jontes stora förtret möjligen, men det kan tyvärr inte hjälpas.
Att hon är norrlänning gör ju inte saken sämre direkt.
Förresten, ser det inte ut som greaön i bakgrunden där? Lite?
Denna gången ska jag verkligen försöka att hålla uppe mitt skrivande, och inte falla igenom som jag brukar. Det är inte det lättaste när man, som jag, har en fallenhet för lättare apati och mer än gärna går i dvala i soffan ett tag snarare än att ta tag i allt som behöver göras.
Disk, rapporter, städning... bloggning.
Gatan jag bor på hade fått ett riktigt ansiktslyft över sommaren, nylagd asfalt, inramad av ljusare kantstenar. Läckert.
Detta skulle såklart inte vara för evigt, efter några veckor kom någon stjärna på att ett av våra två elskåp som står här ute blockerade infarten till parkeringen.
Vad gör man då åt detta? Jo, man river upp vägen, hela vägen, och förvandlar den till ett två meter djupt dike. Varje morgon vaknar jag numera till ljudet av ett arbetslag norrlänningar som slår igång sina maskiner och gräver ännu lite till på vägen, och diket bara växer. Men det är klart, nu blir ju den vägstump som lämnats utan asfalt äntligen fixad, och det är ju bra. Hoppas bara det är klart innan snön kommer. Annars blir väl diket kvar tills Juni nästa år då tjälen släpper.
På tal om roligare saker. Frida Hyvönen, vilken kvinna! Hennes nya album är riktigt bra, och roterar nu flitigt i min playlist. Hon har en ganska klassisk röst som verkligen hittat sin plats i de 13 låtar som albumet rymmer. London! t.ex. är en liten favorit med sköna melodier och något som nästan kan beskrivas som längtan i sången. Det gillar jag, och jag kommer säkert skriva mer om den här skivan ju mer jag lyssnar på den.
Till Jontes stora förtret möjligen, men det kan tyvärr inte hjälpas.
Att hon är norrlänning gör ju inte saken sämre direkt.
Förresten, ser det inte ut som greaön i bakgrunden där? Lite?
