buildmeup

Jag såg inte hela prisutdelningen, men jag hann se Esbjörn Svensson Trio vinna pris för Årets jazz. Och jag måste säga att jag blev djupt rörd av det hela. Oväntat rörd faktiskt. Att se de två återstående bandmedlemmarna stå på scenen tillsammans, hålla tillbaka tårarna och ta emot ett pris man fått för musik som Esbjörn Svensson skrivit.. ja, det var ganska starkt måste jag säga.
Anna Ternheim har tydligen gjort årets skiva i och med Leaving on a mayday, och den har jag missat. En av få låtar jag hört med henne är To be gone, som vi för övrigt kommer att spela när vi spelar in vårt radioprogram Skamvrån imorgon
Det kan alltså vara värt att kolla upp hennes skiva lite närmre.

Årets låt? Visst har den en mördande hook, men är det så mycket mer? Jennie let me love you  med EMD. Att man kan rösta fram den framför exempelvis Kleerup och Tityo's Longing for lullabies är för mig en smärre gåta.
Men det kanske inte är så överraskande med tanke på att den grupp som är mest benägna att telefonrösta är tjejer i högstadieåldern och neråt. Och det är väl där EMD har merparten av sina fans. Behöver jag säga att juryn inte hade något att säga till om i denna kategorin?

Håkan Hellström blev årets manliga artist och The Soundtrack of our lives blev årets grupp, och det är väl inte mycket att säga om.

Det här håller mig vaken ett tag till iaf.  Ett, minst sagt, prekärt läge.