Oscars hela natten
Jag var modig nog (eller kanske dumdristig?) att ställa upp på Oscartävling mot Jonte inatt. Minst rätt fick köpa en film åt vinnaren. Och ja, det blev jag.
Får se vad det blir för film, enda kriteriet var ju att det inte fick vara en bras-dvd. Vi får se vad jag kan hitta på.
Det blev chokladpudding också! Det låg långt in i skafferiet, men inget som är gjort av choklad undgår mig särskilt länge! Vispgrädde var mer utav en bristvara men ett paket glass satt inte fel det heller!
Heath Ledger vann ju såklart för bästa manliga biroll, men det blev inte riktigt den känslokavalkad jag hade räknat med. Visst fälldes det en del tårar i publiken, men familjen som var där och tog emot priset var väldigt samlade och klarade av det hela galant. Jag blev faktiskt lite besviken!
Jag hade även sett fram emot utdelningen för bästa manliga huvudroll, av ungefär likadana skäl som för birollen. Jag trodde att Mickey Rourke skulle ta hem den och såg fram emot ett känslosvallande mottagande.
Känsloexplosionen uteblev dock IGEN eftersom Sean Penn fick priset. Åter igen lite besviken, även om Penn passade på att lyfta fram Rourke i sitt tal. Och visst såg Rourke ganska berörd ut när nomineringarna lästes upp?
Min dramanerv blev lidande alltså. Lite trist, men jag får väl vara nöjd ändå.
Min förkylning är svårläst, jag tror halsen är lite bättre idag, men däremot är näsan lite tätare än förut. Och nog känns det som att halsen är lite småsunkig ändå? Pojkar och förkylningar, skulle nog vissa säga och fnysa lite lätt. Och ja det kanske stämmer. Men jag tycker ändå synd om mig.
Får se vad det blir för film, enda kriteriet var ju att det inte fick vara en bras-dvd. Vi får se vad jag kan hitta på.
Det blev chokladpudding också! Det låg långt in i skafferiet, men inget som är gjort av choklad undgår mig särskilt länge! Vispgrädde var mer utav en bristvara men ett paket glass satt inte fel det heller!
Heath Ledger vann ju såklart för bästa manliga biroll, men det blev inte riktigt den känslokavalkad jag hade räknat med. Visst fälldes det en del tårar i publiken, men familjen som var där och tog emot priset var väldigt samlade och klarade av det hela galant. Jag blev faktiskt lite besviken!
Jag hade även sett fram emot utdelningen för bästa manliga huvudroll, av ungefär likadana skäl som för birollen. Jag trodde att Mickey Rourke skulle ta hem den och såg fram emot ett känslosvallande mottagande.
Känsloexplosionen uteblev dock IGEN eftersom Sean Penn fick priset. Åter igen lite besviken, även om Penn passade på att lyfta fram Rourke i sitt tal. Och visst såg Rourke ganska berörd ut när nomineringarna lästes upp?
Min dramanerv blev lidande alltså. Lite trist, men jag får väl vara nöjd ändå.
Min förkylning är svårläst, jag tror halsen är lite bättre idag, men däremot är näsan lite tätare än förut. Och nog känns det som att halsen är lite småsunkig ändå? Pojkar och förkylningar, skulle nog vissa säga och fnysa lite lätt. Och ja det kanske stämmer. Men jag tycker ändå synd om mig.
Kommentarer
Trackback
