Ny blogg, Frida Hyvönen och en uppgrävd liten gata i Piteå
Ny blogg. Igen.
Denna gången ska jag verkligen försöka att hålla uppe mitt skrivande, och inte falla igenom som jag brukar. Det är inte det lättaste när man, som jag, har en fallenhet för lättare apati och mer än gärna går i dvala i soffan ett tag snarare än att ta tag i allt som behöver göras.
Disk, rapporter, städning... bloggning.
Gatan jag bor på hade fått ett riktigt ansiktslyft över sommaren, nylagd asfalt, inramad av ljusare kantstenar. Läckert.
Detta skulle såklart inte vara för evigt, efter några veckor kom någon stjärna på att ett av våra två elskåp som står här ute blockerade infarten till parkeringen.
Vad gör man då åt detta? Jo, man river upp vägen, hela vägen, och förvandlar den till ett två meter djupt dike. Varje morgon vaknar jag numera till ljudet av ett arbetslag norrlänningar som slår igång sina maskiner och gräver ännu lite till på vägen, och diket bara växer. Men det är klart, nu blir ju den vägstump som lämnats utan asfalt äntligen fixad, och det är ju bra. Hoppas bara det är klart innan snön kommer. Annars blir väl diket kvar tills Juni nästa år då tjälen släpper.
På tal om roligare saker. Frida Hyvönen, vilken kvinna! Hennes nya album är riktigt bra, och roterar nu flitigt i min playlist. Hon har en ganska klassisk röst som verkligen hittat sin plats i de 13 låtar som albumet rymmer. London! t.ex. är en liten favorit med sköna melodier och något som nästan kan beskrivas som längtan i sången. Det gillar jag, och jag kommer säkert skriva mer om den här skivan ju mer jag lyssnar på den.
Till Jontes stora förtret möjligen, men det kan tyvärr inte hjälpas.
Att hon är norrlänning gör ju inte saken sämre direkt.

Förresten, ser det inte ut som greaön i bakgrunden där? Lite?
Denna gången ska jag verkligen försöka att hålla uppe mitt skrivande, och inte falla igenom som jag brukar. Det är inte det lättaste när man, som jag, har en fallenhet för lättare apati och mer än gärna går i dvala i soffan ett tag snarare än att ta tag i allt som behöver göras.
Disk, rapporter, städning... bloggning.
Gatan jag bor på hade fått ett riktigt ansiktslyft över sommaren, nylagd asfalt, inramad av ljusare kantstenar. Läckert.
Detta skulle såklart inte vara för evigt, efter några veckor kom någon stjärna på att ett av våra två elskåp som står här ute blockerade infarten till parkeringen.
Vad gör man då åt detta? Jo, man river upp vägen, hela vägen, och förvandlar den till ett två meter djupt dike. Varje morgon vaknar jag numera till ljudet av ett arbetslag norrlänningar som slår igång sina maskiner och gräver ännu lite till på vägen, och diket bara växer. Men det är klart, nu blir ju den vägstump som lämnats utan asfalt äntligen fixad, och det är ju bra. Hoppas bara det är klart innan snön kommer. Annars blir väl diket kvar tills Juni nästa år då tjälen släpper.
På tal om roligare saker. Frida Hyvönen, vilken kvinna! Hennes nya album är riktigt bra, och roterar nu flitigt i min playlist. Hon har en ganska klassisk röst som verkligen hittat sin plats i de 13 låtar som albumet rymmer. London! t.ex. är en liten favorit med sköna melodier och något som nästan kan beskrivas som längtan i sången. Det gillar jag, och jag kommer säkert skriva mer om den här skivan ju mer jag lyssnar på den.
Till Jontes stora förtret möjligen, men det kan tyvärr inte hjälpas.
Att hon är norrlänning gör ju inte saken sämre direkt.

Förresten, ser det inte ut som greaön i bakgrunden där? Lite?
Kommentarer
Trackback