buildmeup

24 timmar tills det nya året rings in, och ännu ingenstans att vara.
Öl, Champagne (nåja) och till och med kostym är ordnat, men ändå sitter man här utan fest.

Det här kommer bli ett fåordigt inlägg, tyvärr. Jag är mest hungrig och lite bitter, och kände närmast ett tvång att skriva något här eftersom att jag annars kommer att glida iväg från det. Jag måste ta tag i det.

Måndagen spenderades med trång i göteborg där det handlades stort! Eller ja, trång handlade stort.
Själv fick jag tag på två cd skivor, en LP skiva och en rock. Ganska nöjd ändå, även om jag inte hann leta upp varken tröja eller jeans då det tog sådan tid att hitta en rock som passade. Störande att man ska vara så lång, storlekarna finns aldrig! Och när de väl finns så måste man vara tjockis för att fylla ut luftbubblan som bildas mellan kropp och plagg.

Fetkläder, det hade ju varit bra. Om man hade varit tjock.

Nog med gnällande, vi träffade trångs flickvän Johanna och hennes vänner. Trång, smidig som vanligt, inleder med att påpeka att han minsann visste om att en av dom hade strulat med olton och avslutar sitt anförande med en segergest
och ett aldrig så subtilt "score".
Hon var måttligt road, och därmed var trångs trumfkort utspelat. Det sades inte mycket efter det.

Idag har jag träffat sofia och whalis för lite fika och film. Det var mycket trevligt, och det var verkligen på tiden, man ses alldeles för sällan när man flyttar runt som man gör.

En av skivorna jag köpte var för övrigt Glasvegas debut. Jag var till en början mycket skeptisk till dom, och trodde att det skulle vara ännu ett hypat skitband som kom från ingenstans för att sedan dö ut.

Nu är jag omvänd.

Att göra en skiva som hänger ihop på ett sånt sätt som denna gör är det inte många som klarar i sin debut.
Ljudbilden är ganska annorlunda gentemot vad jag vanligtvis brukar lyssna på, hela skivan simmar runt i reverb utan att det blir jobbigt .
Arrangemangen är ganska drömska och, på samma gång, svulstiga. Musikerna känns underordnade låten på ett skönt sätt. Det är nedtaget till en nivå där allting görs för låtens bästa, vilket kanske kan kännas tråkigt om man gillar avancerade gitarrsolon eller svepande trumfills. Men jag gillar det.
Idag har jag, i bilen, lyssnat på skivan rakt igenom två gånger, och det är väldigt skönt att skivan verkligen är en skiva, en helhet, istället för bara en samling låtar som bandet tyckte var bra.

Nej, jag känner att jag skriver osammanhängande, och jag borde antagligen äta någonting eller kanske till och med sova. Därför sätter jag punkt här och drömmer om ett nyårsfirande som faktiskt blir av.